Om Lundalunch

Under 2007-2008 arbetade jag växelvis i Helsingborg och Älmhult för IKEA IT och fördrev då min lunchtid i Älmhult med att “äta mig igenom Älmhult”. De flesta av mina kollegor envisades med att ständigt äta på själva IKEA-varuhuset (det första i Sverige — numera ombyggt till museum), vilket blev lite enahanda. Jag tog mig alltså för att äta på alla lunchrestauranger i Älmhult. En eller två gånger i veckan. Det var fler än man trodde när man räknar in kebabhak, hamburgerställen och rena mack-kaféer.

2011 när jag återigen arbetar i Lund sedan några år, berättade jag för några kollegor om detta projekt och inser då att man borde göra likadant för Lund. Så föddes projektet “Lundalunch”.

Magnus Bodin <magnus@bodin.org>

Målet är alltså att äta oss igenom Lund, en lunch i taget.

Här är svaret på de vanligaste frågorna vi brukar få:

  1. Vilka är kriterierna för att något skall kallas för lunchrestaurang?
    Vi slog tidigt fast ett par kriterier som fortfarande står sig idag:
    * De skall servera mat mitt på dagen till publika besökare.
    * Det skall finnas minst två sittplatser. Antingen ute, eller inne.
    Sittplatserna behöver nödvändigtvis inte tillhöra restaurangen.
  2. Vilka är bäst?
    Bra fråga. Vi återkommer i frågan. Men helt klart är att det inte går att utse någon klar vinnare. Bara ett toppfält inom varje segment. Dessutom går det att segmentera på lite olika sätt. Prisklass, läge, kategori.
    Handlar det bara om smak är den givna vinnaren just nu ‘På Skissernas’.
  3. Hur många finns det?
    Det är det ingen som riktigt vet. Någonstans mellan 285 och 295. Kanske fler. I kommunens register för vilka som får hantera livsmedel, vilket är det närmaste man kan komma ett register på detta, finns över 900 poster. Där finns dock apotek, livsmedelsaffärer, daghem, vårdhem osv. Dessa avser vi dock inte besöka i vårt lunch-korståg.
  4. Går det ens att äta på alla, förändras det inte hela tiden?
    Eftersom ökningstakten inte är högre än vad vi mäktar med att äta, nådde vi hösten 2018 en punkt där vi kunde konstatera att vi ätit på alla existerande restauranger. Att det försvinner ställen är något vi får leva med, och att vi ibland inte hinner äta på ett ställe innan det försvinner är också något vi får leva med. Kanske till och med inte blir någon större förlust.

Leave a Reply